Fredag, 5 mars. Solen skiner i Paris och regionalvalet närmar sig i Frankrike. I två regioner ställer särskilda “antiminaretlistor” upp i valet, listor med enda syfte att bekämpa “islamiseringen av vårt samhälle” i allmänhet och minareter i synnerhet.

Ja, hur är det, håller minareterna verkligen på att ta över Frankrike? Jag tar en promenad i Belleville, denna brokiga stadsdel som är hem för människor från varje del av världen där kolonialmakten Frankrike någon gång hissat trikoloren, för att se hur det ser ut med fromhetslivet.

Kyrkor finns det gott om, och dem missar man inte. Inte långt från min lägenhet höjer den mäktiga Notre Dame de la Croix sitt korsprydda torn mot skyn. På Rue Julien Lacroix ligger den protestantiska Eglise Reformée de Belleville väl synlig. På Boulevard de Belleville har den lankesiska församlingens Notre Dame Réconciliatrice åtminstone en väldigt stor skylt.

Men andra trosbekännares tempel är svårare att hitta. Den stora synagogan på Rue Julien Lacroix har inga yttre tecken som visar vad det är för byggnad. På Boulevard de Belleville finns en mindre och nästan lika diskret synagoga.

Och de två moskéerna på Boulevard de Belleville är fullständigt omöjliga att se även om man har adressen. Moskén med det ståtliga namnet Abou Bakr As Saddiq gömmer sig försynt  bakom en anonym dörr trots att rätt många av kvarterets invånare lär ha sin religiösa hemvist där att döma av alla halalslakterier, tunisiska konditorier och arabiska bokhandlar som finns i närheten.

Det ser inte direkt ut som om Paris håller på att översvämmas av minareter. Men fransmännen har ett knepigt förhållande till religionen. Det svåröversatta begreppet laïcité (ungefär sekularism) är nästan statsreligion här. Det är en utmärkt princip som innebär att kyrka och stat ska hållas i sär, att altaret och svärdet ska skiljas åt. Gudsstater brukar inte vara sympatiska.

Men i dag verkar många tolka laïcité som rätten att förfasa sig över att framför allt muslimska trosbekännare visar att de finns. Det har exempelvis uppstått en oerhört upphetsad debatt över att det “Nya antikapitalistpartiet” NPA ställer upp i regionalvalet med en kandidat som bär huvudduk. Kandidaten, Ilham Moussaïd, är en frimodig feminist som bär sin sjal snitsigt knuten i nacken på piratmanér. Den varken döljer hennes ansikte eller begränsar hennes rörelsefrihet. Men många förfasar sig något oerhört.

För att inte tala om den ännu mer upphetsade debatten över att hamburgerkedjan Quick på vissa orter börjat med halal-kött i sina hamburgare. En marknadsanpassning som ökat kundunderlag och omsättning och gett nya jobb.  Men den socialistiske borgmästaren i Roubaix har anmält Quick för diskriminering, medan företrädare för högerpartiet UMP mörkt talar om brott mot “de republikanska principerna”.