Söndag, 28 februari. Jag vaknade tidigt i morse av att rutorna skallrade när stormen Xynthia visslade in över Paris. Under hela dagen fick våldsamma vindbyar träden i Parc de Belleville att svaja häftigt och de små buskarna jag ser genom fönstret att ligga klistrade mot marken. Nere på bakgården har locket blåst bort på en av soptunnarna.

Jag vågade mig ut framåt sextiden på kvällen när vinden hade mojnat. Allt verkade lugnt i kvarteret, trots att ingen tycktes ha följt stadshusets goda  råd att plocka in balkonglådorna innan Xynthia slog till.

Men i andra delar av Frankrike har stormen drabbat hårt. Minst 45 människor har dött, krossade av stormfällda träd eller dränkta när havet vräkte in över byar vid kusten. Tv visar mardrömsbilder av översvämmade hus och gator där vattnet står meterhögt, båtar som vräkts upp på land, tak som rasat in. En miljon människor har som mest varit strömlösa, hundratals flyg ställts in och tågtrafiken försenats med flera timmar.

Och här sitter jag och försöker samtidigt skriva ett avsnitt i nya boken som utspelas i Vieux Nice, den gamla stadsdelen i Nice, under några milda dagar i april. Egentligen hade jag tänkt ta en tur till Nice för att göra lite research, men verkar inte hinna med det innan jag måste återvända till Sverige. Det får bli en annan gång. Under tiden får jag nöja mig med Google Earth och minnen av tidigare besök.