Lördag, 6 mars. Sista konversationskursen. Det känns riktigt trist. Institutet som driver den har bytt lokal til Rue de Louvois i 2:a arrondissemanget, och efter två timmars konversation går jag ner mot Palais Royal för att träffa  bussmentorn K som vill visa mig fler flotta hotellbarer. Det gäller att passa på dessa sista Parisdagar! (Åt middag på L’Atlas i Saint Germain på fredagskvällen.)

Om Palais Royal finns mycket att berätta. Det var till exempel här som Camille Desmoulins 12 juli 1789 eldade massorna i Paris med talet som ledde till stormningen av Bastiljen. I dag är atmosfären dock lite annorlunda. Här ligger en Corto Moltedo-butik som jag djärvt vågar mig in i; när jag blir rik tänker jag nämligen köpa en sådan där liten aftonväska från Corto Moltedo som jag inte skulle ha någon som helst användning för. Jag ägnar häpnadsväckande många minuter åt att klappa ett antal små hårda väskor, klädda med ormskinn och fodrade med hallonrosa satin, allt under uppmuntrande tillrop från en rar expedit. “Ni talar fantastiskt bra franska, madame”, säger hon listigt, men inte ens det får mig på fall. Jag lyckas dra mig ur butiken med plånboken intakt.

Efter ett besök på bokhandeln Galignanis på Rue de Rivoli bär det så vidare till hotellbarerna. Och jag säger bara: Undvik Hôtel Meurice! Här står en idiot till ung man och sovrar bland populasen som närmar sig hotellets svängdörrar. K och jag finner inte nåd för hans ögon. D v s han påstår att det är fullt i baren, men so what? Undvik stället!

Det går bättre på lika tjusiga Hôtel Crillon, där vi lättade kan sjunka ner i barens röda fåtöljer. Väldigt många mycket långa, mycket smala och mycket unga kvinnor glider omkring i hotellet. Prêt à porter-visningarna pågår, och den internationella modevärlden har invaderat Paris.