Måndag, 1 mars. Från fönstren i min lägenhet skymtar jag träden i Parc de Belleville, Paris högsta park med panoramautsikt över staden. Den ligger på en kulle som för länge sedan låg i bondbyn Belleville och täcktes av vinrankor. Sedan blev det ett slags parisiskt Vita Bergen, där arbetare som vandrat in till storstaden från landsbygden trängdes i torftiga stugor som klättrade längs sluttningarna.

Jag vet inte varför jag inte besökt parken förr, men först i dag blev det av. Och det var helt rätt dag att göra det på. Det doftade vår i Parc de Belleville, fuktig mylla och grönska. Gul, vit och violett krokus stack upp ur gräsmattan, och i rabatterna blommade gullvivor. Koltrastar sjöng. (Yes, jag har kollat på nätet hur de låter.) Det kändes som vår, vår, vår!

Men det är ingen dag att jubla på egentligen. Frankrike är i chock efter stormen Xynthias framfart under helgen. Dödssiffran har stigit under hela dagen. Senast hade man räknat 52 döda, men det kan bli fler när räddningstjänsten lyckats söka igenom alla de dränkta husen. Enbart i lilla l’Aiguillon sur Mer vid kusten har 29 människor mist livet.

Människors berättelser från stormnatten får håret att resa sig i nacken. En ostronodlare från L’Aiguillon sur Mer berättar i Le Monde hur han och  hans fru vaknade mitt i natten mellan lördag och söndag av ett gurglande ljud “som från en stor vattenläcka”. Men det var ingen vattenläcka. Det var havet som krossat fönstren och var på väg in i huset. I sista stund hann paret rädda sig upp på övervåningen, och vattnet slutade stiga innan det nått dit. Men inte alla hade en övervåning.